All time high!

Bara för ngn dag sedan nådde Stockholmsbörsen all time high för året! Visst är det en konstig värld vi lever i mitt på en världskris som verkar ha nått botten.
Många bland mina bekanta går från hopp till förtvivlan då lönen räcker bara till den 22 varje månad, jobbar häcken av sig men standard kostnaderna ökar mer än lönen! Ingen kan påstå att folk som gör så gott de kan ska göra mer, det är dock underförstått vad ministrar och annat löst folk slänger ur sig allt oftare.
Att de överhuvudtaget nämner arbetslösa eller sjuka händer bara därför att de anser att de är värda sitt öde, inte ska de få det bättre med stöd av staten/kommunen, nejdå!
Farbror staten/kommunen är nuförtiden som vilket företag (som inte inser sitt bästa) som helst som bara tittar på resultat 3.
Tyvärr saknar jag de alternativa ståndpunkter som är klara i sina ställningstaganden, som förklarar varför välfärden får kosta och står för en tydlig och rättvis solidaritet mellan samhällsklasser och enskilda.
Jag saknar den Socialdemokratiska tankesmedja som ska föreslå rakt på en tydlig politik som inte röstmaximerar, det måste finnas ngn som säger saker med som de är!
Människor vill lita på politiken, det är enbart ett år kvar till nästa kommun/landsting/riksdags val, det brådskar för framtidsvisionen!

Varför ökar stödet för vissa extrema rörelser?

Frågan är befogad då mycket kommer att avgöras av marginalrösterna inför nästa års val. En röd-grön regering måste visa sin attraktivitet genom framtagen politik som grundar sig i jämljkhet, solidaritet och framtidsvisioner som får människor att hoppas på en bättre morgondag. Nuvarande högerregering kommer av allt att döma att slitas sönder när de interna striderna om vilka grupper som behöver prioriteras denna gång blir allt mer uppenbara för fler då skattesänkningarna är det enda som högern har att komma med då fler försämringar i välfärden inte ger några röster. Återstår de extrema partier som i sina kampanjer framöver får luft under vingarna då opinionsundersökningarna visar att t.ex. SD får 5,6%!, utan att överhuvudtaget sagt ngt av vikt.
Vad är det som gör att (iaf enligt opinionsmätningar) sådana rörelser med kryptofascistisk bakgrund får mer stöd? Kan det vara deras lösningar för ökat välstånd, eller måhända deras innovativa och progressiva tankar runt Sveriges engagemang i viktiga framtidsfrågor internationellt som t.ex. miljö?
Svaret är nej så klart. Enligt min uppfattning är de stora (med betoning på stora!) partiernas svaghet att visa vägen som bidrar till de extremas framgångar i opinionen. Så länge det inte står klart var skåpet ska stå, så länge det inte kommuniceras på ett bra sätt, så kommer opinionen att fortsätta vara som i United Minds senast beställda mätning.
När ska det (S)tora partiet förstå vad det handlar om och agera därefter? Det är ju en hel del av de egna väljarna som det handlar om, de frågar efter en rak och rättvis politik. När kommer de rätta signalerna?

Regnig dag...

perfekt tid att börja hösten även om det känns rätt konstigt att säga så då kalendern på vägen visar bara 11/8. Första dag som jag befinner mig på hemmaplan i Uppsala (det andra!, fördel med att höra till i två olika städer) efter en välbehövd semester hemma i Thessaloniki.
Mycket att göra med tvätt, packningen och träffa den andra hälften av familjen som tyvärr inte kunde följa med till värmen. Jobba ska vi också hinna med, det lär bli en mycket svår höst då den borgerliga regeringen i Sverige (likt den i Grekland) inte verkar bry sig om annat än skattesänkningar. Syns och hörs!

Sista helg i Grekland

Dagarna gar fort och nu ar det bara helgen kvar innan planet tar oss tillbaka till Sverige. Firade en kompis som fyllde 50 i dagarna tva och slutsumman av hela festen var en 82 arig pappa som under en och enhalvtimme sjong for sin son, ett svenskt par som ocksa sjong Cornelis - Cecilia och 150 nojda manniskor. Ibland ar livet enkelt, fint och rolig att leva!
Andra ggr blir det dock mycket mera problematiskt da stora folkgrupper tystas eller "gloms bort" av de som bestammer, las gardagens UNT insandare om de stora svarigheter som sjukskrivna har i det finfina folkhem som Sverige en gang var.
Tillbaka till verkligheten snart med mycket att gora, borjar langta...