obehaglig sanning!

Nu i avtalstider är det många som ger sig ut för att vara profeter, kan inte hålla mig heller! Ska här återge vad regeringens eget finanspolitiska råd skriver i en kommentar till budgetpropositionen för 2010:

"Den viktigaste effekten är med all sannolikhet att lönerna på sikt blir lägre än de annars skulle blivit. Det kan bero på att enskilda individer sänker sina reservationslöner (dvs. den lön man är lägst beredd att få betalt för) och på att de fackliga kraven blir lägre om de sysselsatta får högre disponibla inkomster genom en skattesänkning".

Min egen profetia går ut på följande hypotes: Om LO-facken inte samordnar sina krav (om både löner och annat, typ bemanningsföretag) blir besvikelsen hos medlemmarna så stor att högern ökar sina chanser att vinna valet.

Högern brukar inte berätta att de vill ha sänkta löner, däremot pratar de gärna om individens frihet att själv bestämma om allt och mer däromkring. Sätter inte facken nu hårt mot hårt är inte bara lönerörelsen i fara, det är valår och mer kan gå åt skogen!

Dags att säga sanningen!

Helst ska de politiska budskapen leva upp till det de lovar medborgarna eller hur? Det är ju min utgångspunkt när jag står på torget eller knackar på hos folk för att försöka visa politikens verkningsgrad i vardagslivet och socialdemokratins överlägset bästa ståndpunkter i ett antal frågor.

Jag ska nu i en kort serie av inlägg ägna mig åt sanningshalten av de borgerligas påståenden under mandatperioden för att samtidigt försöka visa vad de rödgröna vill göra. Först ut är det s.k. "utanförskapet" som stor och liten (M och KD) använder hela tiden i sin iver att för oss bevisa hur mycket bättre det har blivit sedan 06.

Den borgerliga ekonomiska politiken har utgått från betydelsen att skapa nya jobb. Resultatet efter 3,5 år med högern i styret är nedslående: segregationen växer, ungdomsarbetslösheten når oanade höjder och jämviktsarbetslösheten ökar. Professor Bertil Holmlund har inte heller ngt över till högerregeringens definition av "utanförskapet" som ger associationer till långvarig frånvaro från förvärvsarbete när det i verklighet handlar om att mäta korttidsfrånvaro, långvarig arbetslöshet, sjukskrivningar, studenters vilja att ta ett deltidsjobb, och förtidspensioneringar mm. Att beskriva all frånvaro från arbete som kompenseras med ekonomisk ersättning från socialförsäkringssystemen som "utanförskap" gränsar till missbruk av modersmålet...

De rödgröna måste ge prov på insatser för strukturella förändringar på arbetsmarknaden. Första stegen är tagna då

• ett nytt kunskapslyft har annonserats,
• ungdomsanställningar med kollektivavtals enliga löner finns med redan i planeringen,
• forskning för kvalitativ utveckling av industrin är på ritningsbordet
• förstärkning av vår gemensamma sektor är högprioriterat

När ska högern avstå från rena lögner och sluta låta som Socialdemokrater? Nuförtiden skrattar även andra när Filippa R. pratar om "den sjukvård för alla hon vill ha" när det samtidigt reas ut apotek efter apotek, vårdcentral och egna vårdfiler skapas i rasande takt.

Det är inte klädsamt för ett civiliserat samhälle att...

...blunda för verkligheten! Istället för att prata om RUT och ROT ska vi väl helst prata om det som gör ont i människors hjärta och som påverkar självförtroendet. Det måste göras om vi på allvar vill hitta sätt att inge framtidshopp och få såren att läcka, ingen mår bra av att känna sig svag, bortglömd och (som om det inte räckte) anklagad för att missbruka de s.k. bidragssystemen, dvs. de gemensamma försäkringar.

Därför:

• Vore det inte bättre med tidsgränser för när samhället ska börja stödja individen istället för att fundera ut nya gränser och tidsbegränsa individens trygghet? Det ska väl inte straffa sig att vilja jobba, det ska väl gå att höja sjukersättningen så att ingen förlorar på återgång till arbete.
• Vore det inte bättre med aktiva och snabba insatser för att utbilda och vidareutbilda de som behöver det då arbetslösheten är nästan 10%? "Lyftet" som vår borgerliga regering utlovade skulle ge 130.000 praktik platser gav 20!, det är inte seriöst att först avskaffa plusjobben, komvuxplatser, höja arbetsgivaravgifter för småföretag, halvera arbetsmarknadsutbildningen och sedan klia sig och undra vad som gick fel.

Ett civiliserat och solidariskt samhälle bygger på tanken att man inte måste, utan att man vill dela med sig. Tyvärr verka det vara så att högern aldrig kan förstå denna solidariska tanke på djupet. Tanken som säger att jag gärna avstår från mer pengar i plånboken om det innebär att vännen, grannen, systern, dottern, mamman, också får det lite bättre. Tanken som säger att jag inte tycker det är svårt att avstå för att öka tryggheten hos fler runt omkring en, för då ökar tryggheten hos alla och då mår vi bra! Det är den politik som jag vill se av en rödgrön regering efter valet!

Internationella kvinnodagen kräver respekt och aktiva åtgärder

Dagen till ära återges här Dagens Arenas Nisha Besharas artikel utan några andra kommentarer:

"Vi skriver år 2010, 8 mars, internationella kvinnodagen. Alltjämt går det inte att se saken på ett annat sätt än att kvinnor är andra klassens medborgare. Ibland inte ens det.

På systemnivå manifesteras detta bland annat genom att moralkonservativa medlemsstater bakbinder EU som internationell aktör i frågor som rör sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa. Som en följd kunde unionen till exempel inte enas om gemensamma positioner angående kvinnors rättigheter under slutförhandlingarna i FN:s kvinnokommissions möte 2008.

På individnivå dödas 5 000 kvinnor varje år av hedersrelaterade orsaker, 70 000 kvinnor dör på grund av osäkra aborter och över500 000 kvinnor dör på grund av otillräcklig mödrahälsovård. Mot detta håller RFSU i dag en barnvagnsmarsch i Stockholm, för att uppmärksamma att det varje minut dör en kvinna någonstans i världen på grund av osäkra aborter och obefintlig mödravård. Varje minut.

Det tragiska är att det är allmänt känt att ekonomiskt välstånd, varaktig fred och en god samhällsutveckling kräver hela befolkningens deltagande - även kvinnors. Pekingdeklarationen från 1995, som undertecknades av 189 länder och som uppmärksammas av FN nu under mars, konstaterar att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter och att en fredlig utveckling förutsätter att kvinnor fullt ut kan delta inom alla samhällsområden och ha tillgång till makten på samma villkor som män.

Och här kanske någon säger att det väl inte är så illa i Sverige i alla fall? Det är visserligen sant, här hemma behöver vi kvinnor bara stå ut med lägre löner för samma arbete, närmare 6 000 anmälda våldtäkter per år (sannolikt bara en bråkdel av det verkliga antalet) och mer än 26 000 anmälda fall av misshandel - för att vi är kvinnor.

Man ska inte förminska de framsteg som vi i Sverige och flera andra länder har gjort när det kommer till kvinnors ställning i samhället. Men så länge världens ledare vägrar allt annat än läpparnas bekännelse, och faktiskt satsar konkreta resurser på kvinnors rättigheter globalt, går det inte nöja sig med dessa framsteg. När EU:s utvidgning är viktigare än att de blivande medlemsländerna respekterar alla kvinnors rätt att själva bestämma över sina kroppar och sin reproduktivitet ekar fraser om alla människors lika värde tomma.

Och när till exempel utrikesminister Carl Bildt tiger i församlingen om kvinnors rättigheter vid träffar med världens ledare sviker han inte bara kvinnorna "där borta". Han sviker också oss här hemma och så länge detta tillåts fortgå är jag, min mamma, min syster, min dotter och alla andra kvinnor i världen alltjämt att betrakta som andra klassens medborgare.

Nisha Besara
Chefredaktör Dagens Arena"