Det viktiga först!

"De löften om utsläppsminskningar som Barack Obama och Kina har lovat ta med sig till Köpenhamn är helt enkelt inte tillräckliga. Inte heller EU:s löfte om att bistå med 100 miljarder euro per år för att bidra till nödvändiga klimatinvesteringar i utvecklingsländerna är stora nog".
Så står det bl.a. i http://www.dagensarena.se/ om Köpenhamnsmötet som är det kommande veckornas dominerande nyhet, tål att fundera över mer än en gång...
Sedan kan vi prata om Nobelpriser och annat trivialt medan barn dör runt om i världen för att de som har, bryr sig mer om att prisa ngn för ngt den tänkt göra och den förmodade attittyd förändring den kanske åstadkommer!
Det finns ett ord för det på alla språk, skriver jag det så kommer google att stänga ut mig från det här fora så jag avstår, det har ngt med "k.ss m. a.." att göra.

Molnen skingras nu...

Minns gör vi alla borgarnas löften vid förra valet:

1. Fler ska arbeta sa de, vi ser dag för dag att fler och fler är arbetslösa och att angående ungdomsarbetslösheten når sifferstatistiken oanade höjder! Sverige leder ligan (nästan) inom hela EU, vem skulle kunna tro det för ngt år sedan?
2. "Utanförskapet" som de kallade segregationen skulle brytas, alla vet nu att högeregeringen försöker frisera siffrorna för att visa att det faktiskt (!) inte är så mycket sämre nu än förr..., vet inte om jag ska skratta eller gråta - vad är värst: att högern fortsätter att prata om coachning för jobb som inte finns eller att arbetslöshetssiffrorna för utomnordiska medborgare närmar sig 60% ?
3. Alla skattesänkningar skulle vara finansierade sa de också! Visst är de det om meningen var att sjuka och arbetslösa ska betala för notan! För resten, vad gör det om Borg lånar upp de sista 10 MILJARDERNA för det 4e skatteavdraget? Finansministern uppfyller ju löftet!
4. Här i Uppsala har borgarna nu övergivit skattesänkningarna men fortsätter oavbrutet att rea ut vår gemensamma välfärd, valfriheten känner inga gränser för privatiseringsivrarna där förskolan och vården snart är upp till hälften ägda av andra än medborgarna.

Sorgligt är vad det är, Socialdemokratin - de rödgröna i stort, har ett uppförsbacke framför sig när vi förhoppningsvis vinner nästa val. Om läget i ekonomin verkligen ljusnar, om modet finns, om framtidsvisionen är tydlig nog, då kan vi hoppas att de svåra åren som ligger framför oss inte blir alltför många. Då kan vi hoppas att ungdomarna inte tappar tron och engagerar sig, är delaktiga och kräver sin rätt för en positiv samhällsutveckling.

Agera nu för en bättre framtid!

Klimatmötet i Köpemhamn närmar sig, vad kan man kräva av de deltagande stats- och regeringschefer?
Klimatförändringarna är kanske den största faran för en positiv global utveckling, den största utmaningen för vår framtid. Alla goda krafter behövs PÅ PLATS!, till att börja med.
Det är inget trick det handlar om, det är alltid roligt att träffas och småprata - här är det dock aktiva ställningstaganden som krävs från de som bestämmer över världen.
Besluten kommer att dramatiskt beröra flera generationer framöver, det finns de som påstår att det är nu eller aldrig.
Världens framtid avgörs i Köpenhamn vill jag säga, vad blir det för klimat om hundra år - vilken värld ska vi lämna till våra barn - accepteras fattigdomen som ett bestående fenomen - vilka folkförflyttningar kommer att ske och varför - är det kartan eller verkligheten som ska råda?
Jag vill gärna tro att besluten ska bli järva oavsett motståndet från de välorganiserade lobbyn, jag vill gärna tro att alla har förstått hur viktigt det är och att de mäktigaste äntligen ska ta sitt ansvar utan att kasta överbord de svagaste...
Socialdemokratin har en given roll att spela i den kommande processen, hoppas att avtrycken blir klara och inger framtidstro.
Beslut måste komma om att CO2 ska minskas med minst 40% till 2020 och 80% till 2050!
Det är vår skyldighet gentemot alla världens barn, gentemot alla världens fattiga. Jag vill gärna tro på politikens möjligheter och dess beslutsvilja, jag vill gärna fortsätta att lita på det även efter Köpenhamnsmötet.

Komissionär till Bryssel!

Nedan följer dagens artikel från DAGENS ARENA. Kommentarer är väl överflödiga eller hur?

"Alliansens och Moderaternas handelsminister Ewa Björling har en blogg där hon kallar sig själv frihandelsminister, gillar lyxiga veteranbilar och har en något vidlyftig inställning till lagar och förordningar. Men det är inte därför hon borde byta jobb. Ewa Björling skulle bli en utmärkt EU-kommissionär.
Med Ewa Björling i EU-kommissionen skulle srhr-frågorna (det vill säga frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter) hamna där de dessvärre inte finns alls i dag: i den yttersta makteliten.
I det civila är Björling medicine doktor och docent i virologi och hon har under lång tid varit aktiv i kampen mot aids och hiv. När hon besökte Malta i april i år pratade hon om kondomer med premiärministern, trots att samtalsrubrikerna var frihandel och patenträtt och trots att Malta är ett av världens mest konservativa länder där abort är totalförbjudet, sexualundervisning icke-existerande och skilsmässor är förbjudna.
Ewa Björling är något så unikt som en politiker som lägger ett srhr-perspektiv på alla politikområden. Hon är dessutom inte rädd för att utmana de maktens män och kvinnor som aldrig skulle ta orden sexuell hälsa och rättigheter i sina munnar och som kallar frågorna för "särintressen".
Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är inte en fråga om särintresse, det är en av de allra viktigaste demokratifrågorna. Varje år dör 500 000 kvinnor i utvecklingsländerna av förlossnings- och graviditetsskador, miljoner människor smittas av hiv, hundratusentals är hänvisade till osäkra och farliga aborter eftersom deras regeringar har förbjudit dem att göra det lagligt och säkert och strypt tillgången till preventivmedel, ungdomar saknar tillgång till information om hur man skyddar sig från oönskade graviditeter, könssjukdomar och hiv och aids, hbt-personer förtrycks, diskrimineras och utsätts för våld.
Och samtidigt som EU står för närmare 60 procent av världens totala bistånd hindrar ultrakonservativa regeringar i Polen, Malta och Irland unionen från att med hjälp av samma bistånd arbeta för minskad mödradödlighet, kvinnors rätt till sina egna kroppar och liv och information om hur man skyddar sig från hiv/aids med hjälp av kondomer.
Under Sveriges ordförandeskap såg många en möjlighet att få upp srhr-frågorna på dagordningen, en förhoppning som alliansregeringen inte ens har nått upp till fotsulorna på.
Med Ewa Björling i det allra heligaste i Bryssel skulle det bli svårare för Carl Bildt och hans kompisar i storpolitiken att strunta i att hälften av världens befolkning är kvinnor och att kvinnor också har rättigheter.
Anna Hellgren-Redaktionsmedlem Dagens Arena"

Kongressen bestämmer färdriktning!

Kongressen pågår för fullt, förutom Henrik Schyferts tal (han måste få ett livslångt medlemserbjudande!) är skeenden de vanliga:

1. Vid nästan varje votering vinner partistyrelsens förslag, undantagen belönas med en ros!
2. Klara beslut efterfrågas fråm många ombud men det kan diskuteras hur samma ombud ställer sig sen när allt kommer runt och partistyrelsens förslag vinner gehör..., eller som Ylva Johansson sa "jag håller med motionären men yrkar avslag ändå".
3. 80-80 förslagen som blev kongressens beslut är enligt mitt sätt att se på saken det bästa än så länge. 80% av de försäkrade (sjuka eller arbetslösa) ska få ut 80% av ersättningen, rättvis eller hur? Kostnaden beräknas till ca 14miljarder, det har vi råd med!
4. Vinstförbud för privata skolor som inte blev av, det sämsta enligt mitt sätt att se på saken. En hel del text ska sockra pillret men resultatet är ändå tydligt. Nu kan alla peka på (S) och säga att valfriheten vann över jämlikheten, tråkigt.

Mycket återstår tills valet nästa år, jag tillhör de som kommer nog att behöva tid för att läsa in mig till alla kongressens beslut.

Vart går Socialdemokratin?

Efter senaste budgetdiskussion i riksdagen och val i ett antal europeiska länder kan jag konstatera följande intressanta (i mitt tycke) saker:

1. De tyska Socialdemokraterna fick se sig besegrade, det värsta nederlaget i SPD:s historia. Människorna i Europas största ekonomi uppskattade inte att ett progressivt parti i 4 år regerade ihop med "ärkefienden" CDU. Italiens Demokratiska partiet har egna problem och kan inte hoppas vinna makten åter på egen kraft, Berlusconis rosa skandaler och maktfullkomlighet kanske kan stjälpa högerregeringen inifrån. Labour kommer om inga mirakel sker (senast det begav sig var väl för drygt 2000 år sedan) att nästan utraderas från många valkretsar i vårens val i England, arbetet tills dess kommer nog att inriktas mest på skademinimering. Engelsmännen lär straffa Labour för sitt kortakommande i ett antal viktiga frågor. Frankrikes Socialister ska vi inte ens prata om, ett parti i spillror då anklagelserna haglar om både det ena och det andra. I senaste EU-valet fick de socialdemokratiska partierna ca 1/4 av platserna i EU-parlamentet, en historisk all-time low! Kan det ha att göra med det fakta att de flesta gjorde neoliberalismen till sin politik när de regerade och nu får de sin dom från medborgarna?
2. Socialistpartiet i Portugal vinner valet med 7,5% men kommer att ha svårt att regera då ingen egen majoritet uppnås, folket har dock sagt sitt genom att "belöna" klara ställningstaganden i svåra tider. PASOK:s Socialister i Grekland gör ett bejublat "comeback" då de uppnår 44,5% och egen majoritet i riksdagen efter 5,5 år i opposition, grekerna fick nog av dåliga politiska lösningar och privatiseringar som mål. Norges Arbeiderpartiet höll sig kvar vid makten för en månad sedan, kanske för att Stoltenberg visade att det går att regera utan att glömma sin grundideologi i regeringsställning och oljan som håller Norge flyttande.
3. Som ett slags ironi började nederlagen för de socialdemokratiska/socialistiska partier i Europa från Skandinavien för några år sedan, ett konstigt fenomen då Socialdemokratin har av hävd varit statsbärande. Kan det bero på ett beteende som folk straffar eller som "Der Spiegel" skriver: "de europeiska socialdemokratiska partier sjunker allt djupare i den värsta krisen de upplevt..., kanske är kistan inte klar än men materialet finns redan på plats". Min egen fundering har enkla förklaringar, den har med politikens innehåll att göra. Du vinner människornas hjärtan och val med klara visioner, fördelningsrättvisa och tillväxtprogram som bygger på solidaritet och jämlikhet mellan klasserna.
4. Paradoxen fortsätter alltså i ett Europa som är allt mer delat, center-vänster i ett europeiskt perspektiv (Socialdemokrater, Socialister, koalitioner som i Italien mm.) backar i folkets medvetande och preferens samtidigt som de flesta ländernas ekonomier är i fritt fall i den värsta krisen sedan 1929! Högern sitter i de flesta länderna kvar och försämrar för välfärden, Vänstern med alla sina ansikten verkar i de flesta länderna vara paralyserad och idelöst. Budgetdebatten i Sveriges riksdag för ngn dag sedan visade att det finns hopp, det måste dock bli mycket - mycket bättre innan en folkmajoritet bestämmer sig för de rödgröna. Socialdemokraterna måste (för det är vad som avgör valutgången) bli tydligare, visa vägen och vara starka i sina ståndpunkter. Be inte om ursäkt för att vi anser att solidaritet och jämlikhet är fortfarande bärande idéer för ett rättvisare samhälle! Kongressen om några dagar kommer att bli en indikation åt vilket håll det bär.

Fredspriset och verkligheten

Så har det hänt, en totalt oprövad supermakts president får Nobelpriset för sina insatser (vilka då?) för världsfreden! Nobelkommittens formuleringar om kommande agerande, viljan att ändra attityder och kampen för mer förståelse klingar faktiskt lite tunnt i mina öron.
Hur många ggr kommer Obama (en mycket progressiv amerikansk president i sina tal iaf) att sätta världens intressen före de amerikanska monopolens under sin mandatperiod?
Hur reagerar Obama än så länge på allas krav om högre mål för miljöarbetet på sin egen hemmaplan?, varför ökar inte USA sina ansträngningar och följer EU:s exempel med 40% minskning till 2020?
När kommer Obama att äntligen sätta press på internationella "bad boys" typ Israel och Turkiet så att konfliktfrågor som Mellanösterns fredliga utveckling, minoritetsfrågorna och relationer med grannarna tar ett steg framåt istället för två bakåt?
När kommer den norska nobelkommitten att ge pris till ngn befrielserörelse eller ngn NGO för det ideélla arbetet som de bedriver, typ Greenpeace? DET skulle jag kalla för uppmuntran!
Utnämningen är faktiskt så nära en Norge historia man kan komma utan att den är rolig...