Almedalens olika aktiviteter pågår för fullt, partierna försöker så gott det går mitt i sommarvärmen att visa fram fötterna och attrahera turisterna (och inte bara) i det egna tältet med alla möjliga (och smått omöjliga ibland) budskap.Socialdemokratin skiljer sig inte från mängden då budskapet ska säljas till (helst alla) massorna som dock verkar vara svårflörtade...
När det gäller att vinna sympatierna och val finns Socialdemokratin idag i det värsta av dilemmor (heter verkligen så?). Om den välfärdspolitik som vi inom (S) föreslår är framgångrik kommer det med all sannolikhet i ett lite längre perspektiv att innebära att partiet förlorar den dominerande ställning(?!?) det har i svensk politik. Om vår kla(S)s politik är bra kommer det med all säkerhet inom en inte så avägsen framtid att innebära att arbetarklassen som är vår (när var det sist som partiledningen använde de ord?) grundväljargrupp att också sympatisera med andra tankar och värderingar. Segregeringen i Stockholm är ett enkelt exempel.
(S) har bidragit till klassavidentifieringen och som jag ser på det har välfärdsförbättringarna lett till minskat väljarunderlag. Frågor som måste ställas och som kräver svar är varför det har blivit så, vad som måste göras för att vända på utvecklingen och om röstmaximering (eller på modern svenska = alla åt mitten) är lösningen för en långsiktig hållbar politik som ska leda samhället åt rätt håll.
Jag tycker inte det i alla fall, hellre en Socialdemokrati som står för sina ideal än en urvattnad grupp av snälla förtroendevalda som inte vågar eller vill sätta hårt mot hårt när högern i alla sina skepnader förbereder sig för ännu mer privatiseringar och fyra år till med Reinfeldt och co.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar